Vacker kvällsol över Rätanssjön (tror jag den heter)


För X antal helger sedan packade "syföreningen" in sej i bilen och drog
upp till Magnus å Maries husvagn uppe i Rätan utan vare sej karlar eller barn.

Syförening heter vi nog mest som en täckmantel för vi gör nog allt
annat än syr (men låter ju bra eller hur),men denna gången va vi tvugna att
sticka lite halsduk eftersom Magnus hade skaffat garn å strickor
till oss..hmm där fick vi de,vi som bara ville slappa men de va bara
att grabba tag i stickorna å se en sån snygg
halsduk vi lyckades få ihop



Mellan maskorna han vi ju med lite annat oxå så klart.
Massor med goan mat trixades iordning och en massa delikata drinkar.




Själklart dök vi ner i de uppvärmda plurret på kvällskvisten


De mest spännande som hände under resan va hemresan när vi
fick träffa farbror poliserna efter vägen.

polisen: godag...jaha då va de blåskontroll..men hur många tjejer 
              är ni i bilen egentligen?(å började räkna oss med hela handen)
Marie: Tja...nja vi är 6 stycken.
Polisen:Men de sitter ju en här bak oxå...måste ringa till centralen.
Marina:A men vadå de finns ju ett säte där bak å hon som sitter där
            är ju bara 1.50 lång.
Polisen:Ja de spelar ingen roll hur lång hon är inte,kan ni öppna bakluckan!!
             Vem äger bilen??
Ann-Marie:De är ju självklart jag(skirker hon genom hundgallret till konstapeln som    
                  fotfarande står vid förardörren med Maries körkort i näven)
Polis nr 2:Hej du.. säger han glatt till Ann-mari som hade oturen att få sitta i bakluckan.
                 Jaha här sitter du med morötterna å toalettpapper säger den snälla konstapeln.
Ann-mari:(Nervös)Ja men visst sörrö... vettan har ju urinvägsinfektion( åsså pekar
                 hon på mej,va de nu hade för betydelse i kråksången)
Polisen:  HAHAHA..jaha!!

Dom snälla konstaplarna släppte oss tillslut efter några samtal till centralen och en
tillrättavisning utan vare sej böter eller annat.
Den dumma konstapeln ville nog att att en av oss skulle hoppa ur å vänta på skjuts
eftersom de tydligen va stängt förbjudet att sitta i bakluckan trots att Ann-mari är så
liten :)
Men den snälla släppte iväg oss eftersom vi lovade att aldrig åka så igen.

Sicken jäkla tur man ska ha ibland.